När jag var liten hade jag tydligen en skojmin där jag rynkade på näsan och grymtade och fnissade för att få alla att skratta och jag har ofta fått återberättat historier då jag suttiti i min matstol och försökt få hela familjen att skratta trots att jag var typ ett halvår gammal. Vem visade sig ha exakt samma skojmin när hon blev tillräckligt gammal för att sitta själv i matstolen, Jo Alva såklart! Hon sitter och grymtar och fnissar och ju mer vi andra skrattar åt henne desto gladare blir hon och fortsätter och skrattar jättemycket åt sig själv, gullungen ♥