Igår kväll ringde Andreas hem och meddelade att planet från London blivit försenat vilket innebar att de missade det sista planet hem till Umeå, och Alva blev utan pappa ytterligare en natt. Men lyckan i Alvas ögon imorse när han kom hem var obeskrivlig! Vi stod i fönstret och kikade, och när hon såg Andreas började hon att skratta, vinka och peka, och sen har de mest skratta och busat hela dagen. Jag läste någonstans att små barn kan bli lite avvaktande och ingorera den förälder som varit bortrest, men det behövde vi definitivt inte oroa oss för. Så nu är ordningen återställd här hemma!