Ikväll har jag lämnat Alva och Andreas hemma och gått på bio! Min mamma hade fått två stycken gratisbiljetter till den svenska filmen Himlen är oskyldigt blå, men jag och min bror fick varsin biljett då hon inte hade möjlighet att gå själv. Dock blev biljetterna ovanligt dyra för att vara gratis, då hon råkade ut för parkeringsböter för första gången i sitt sextioåriga liv medan hon var inne på biografen och hämtade biljetterna. Det hade tydligen blivit något fel med maskinen som skrev ut biljetterna så hon fick vänta en stund extra och missade  parkeringstiden med några minuter.

Filmen var hur som helst jättebra, dock älskar jag verkligen att gå på bio och tycker att all film jag ser på bio är bra, men min bror gillade den också så det var nog inte bara min kärlek till bio som gjorde att jag gillade den! Den utspelade sig 1975 i Stockholms skärgård och man fick följa en ung kille spelad av Bill Skarsgård (hur många skarsgårdbröder finns det egentligen?). Den var både rolig och lite sorglig på sina ställen, rekommenderas varmt!

När jag kom hem vid 20 tiden var det dags att försöka lägga Alva. Vi har börjat försöka få henne att sova i spjälsängen igen efter att ha sovit i våran säng i några veckor. Fram tills hon var 6 månader somnade hon jättelätt i spjälsängen helt utan gråt, men helt plötsligt började hon sova jättedåligt och har gjort det fram tills nu. Hon somnar så himla lätt i vår säng  på bara några minuter så vi har gjort det som varit enklast, man orkar inte med en skrikande bebis i onödan när man inte får sova på nätterna. Men eftersom jag vaknar varje gång hon gnäller OCH varje gång hon typ rör sig så måste hon börja sova i sin säng igen så att jag åtminstone inte blir störd för att hon rör sig.

Det gick sådär.